Klockan 19.30 så intog Markus Krunegård scenen på Gamla Teatern här i Östersund och jag vet inte ens hur jag ska börja beskriva upplevelsen då jag aldrig kommer göra känslan rättvisa. Det var så avskalat, intimt, naket och så oerhört vackert. En nästintill pricksäker och perfekt setlist enligt mig men om jag måste välja ut fyra favoriter så var det nog: Prinsessan av Peking, Hell Yeah Norrtälje, På Promenaden och Everybody Hurts. Det är något alldeles särskilt med Markus Krunegård, han har alltid haft någon slags helande effekt på mig & igår var inget undantag, det växte sig snarare allt starkare. Setlisten, mellansnacket som var blandat med rolig kuriosa, hyllningar till bandkamraterna som delade scenen med honom och den där glimten i ögat; allt var bara så fint. Jag har sett honom tre gånger tidigare men detta var som en helt ny upplevelse för mig. Tack Markus, tack för allt & för en magisk kväll som jag kan leva länge på.

Kände att jag var tvungen att ha två separata inlägg. Ett om signeringen och ett om konserten, annars hade det blivit alldeles på tok för långt. Så här kommer fortsättningen, vad som hände efter signeringen.

Direkt efter signeringen så var jag alldeles borta, förstod nog inte riktigt vad som faktiskt hänt. Vid den här tiden så hade vårt sällskap hunnit komma till Stockholm, så vi stack till vandrarhemmet där de befann sig. Klockan närmade sig kvart sex och vi hann som knappt 'ladda våra batterier' innan det var dags att bege sig mot Globen. Vi stannade till på donken, och var väl framme i Globen ganska så precis klockan sju. Förbandet Deathstars började spela cirka kvart i åtta, och jag tyckte att de var helt okej faktiskt. Tredje gången jag såg dem, waha! Bästa låtarna från Deathstars tyckte jag var Tongues och Death Dies Hard, super! Deathstars spelade cirka åtta låtar, sedan var det dags att vänta in Rammstein. Under pausen så satt jag och tänkte igenom allt jag precis varit med om. Att jag precis hade träffat dem och nu skulle få avnjuta dem live. Nästan för bra för att vara sant, faktiskt. 20.30 så släcks Globen ned, nu var det dags...

Jag såg Rammstein live i Tyskland för fyra månader sedan, så jag visste precis hur showen skulle gå till och vilka låtar de skulle spela, osv. Men det börjar med att en stor stålbro sänks ned från arenans tak, och sedan går bandmedlemmarna rätt ut i publiken. De går mot mitten av arenan, där väntar en liten plattform, som tar dem över till bron. Och från den bron går de över till huvudscenen då. Efter några sekunder så hör man introt till Sonne och publiken hamnar i extas. Ett oerhört bra första-låts-val, in my opinion. En låt som sätter igång publiken och peppar dem. Superbra!

Efter det kör de låtar som Wollt Ihr Das Bett In Flammen Sehen, Keine Lust, Sehnsucht, Asche Zu Asche, Feuer Frei och Mutter. Tillslut så kommer en utav mina absoluta favoritlåtar, Mein Teil. Scenshowen i denna låt är alldeles fantastisk. Sångaren Till kommer upp från en ramp i scengolvet, iklädd slaktar-kläder med en stor, stor gryta. I den ligger keyboardisten Flake och väntar på att grillas... I slutet av låten så får vi se eldkastare, raketer och annat skojigt. Just här är jag i extas och är så jäkla lycklig så jag nästan spricker. Det är så himla bra - för bra! Efter det följer Du Riechst So Gut, Links 2-3-4, Du Hast och Haifisch.

Efter Haifisch är det dags för Bück Dich. Bron sänks återigen ned, och tar bandmedlemmarna över till den mindre scenen i mitten av arenan. Man ser dock att gitarristen Richard redan står redo på scenen framför keyboardet. Resten av killarna är bundna i koppel, som trummisen Christoph styr över, iklädd tjejkläder. De kommer fram till den lilla scenen, och Rickard avslutar keyboard-introt. Låten drar igång och publiken blir återigen galna. Senaste gången de körde Bück Dich var 2002, så uppskattningen var stor. Särskilt med tanke på scenshowen som de strax skulle få se... Under andra refrängen börjar Till dra ned byxorna på Flake och utövar falsk penetrering. EPIC! Han har då en dildo som han använder sig utav och tillslut så kommer det 'fejk skum', som sprutar ut över den galna publiken. Showen på den lilla scenen fortsätter med låtarna Mann Gegen Mann och Ohne Dich, innan de återvänder till den stora scenen för att tacka publiken och ta en paus. De är snabbt tillbaka och kör då Mein Herz Brennt, Amerika, Ich Will och Engel. Som vanligt, så är showen to-die-for och just här är min hals ganska så sönder-skriken. De avslutar det hela med låten Pussy, där Till sätter sig på den klassiska penis-kanonen och även här får publiken misstänksamt skum över sig... Deras sista ord till fansen är; Vi älskar er. Tack så mycket. Vielen, vielen dank.

Då var man hemma igen och jag kan börja summera mina två dagar i Stockholm. I tisdags så började äventyret och det var två trötta människor som steg på tåget mot Stockholm, klockan halv sex på morgonen. Resan ned gick dock hur bra som helst, det är lätt när man har världens bästa människa med sig. Jag peppade Red Hot Chili Peppers i hörlurarna och kunde inte riktigt få in att jag skulle få se dem om bara några timmar. Obeskrivligt är en underdrift. Vi kom fram till Stockholm, och fick bo hos min farbror. Lifesaviour!

 

Vi fixade oss och sedan så var det dags att börja ta sig till Globen. Vi kom in och satte oss på våra platser, och väntan var olidlig. Det kändes som att vi satt där i flera, flera timmar innan Red Hot Chili Peppers gick upp på scenen. Hela Globen släcktes ned och Monarchy Of Roses börjar spelas. And i went crazy! Skrek, hurrade och filmade om vartannat. Äntligen skulle jag få se dem efter så många år.

Jag känner att det inte riktigt gått in än, att jag sett dem. Så, jag väljer att inte förklara allting i minsta detalj, utan bara lite uppdatering iallafall. Kan ju säga att de hade så oerthört bra ljud. Galet bra! Dani California, Breaking the Girl, Otherside, Give it Away, Californication var så oerhört mäktiga att höra live. Men, det bästa var nog ändå Can't Stop. Introt var så himla mäktigt. Galet hur de byggde upp det. Känslan var otrolig, gåshud. Bara känslan att få se Anthony, Flea, Chad och nya gitarissten Josh, var obeskrivlig. Anthony Kiedis har varit min drömmänniska i flera år nu. Att få se honom, och utan tröja - Magiskt. Hela showen var magisk.

 

Getaway Rock Festival.. Vart ska man ens börja? Jag har haft the time of my life med en bästa vän, framför en idol. Love it!

 

Tack för den bästa tiden jag någonsin haft. Bästa sällskapet, bästa Rammstein, bästa Göteborg. Åh.