Fick denna fråga utav Tove idag, och ska försöka svara så bra jag kan. Ja, vad är det egentligen som gjort att jag älskar Heath så mycket? Jag antar att det har att göra med att jag 'hittade' honom när jag gick igenom en väldigt svår tid för flera år sedan. När ingenting annat fick mig att le, så var det alltid han som fick mig att göra det. Han och hans filmer har fått mig att glömma bort allt annat runtomkring mig och helt enkelt fått mig att må bra. Det är ovärderligt. Och Tove skrev vad som finns mer än hans skådespeleri? Och det är ju egentligen det enda jag har med Heath. Hans roller, hans tolkningar. Men det är väl just det som gör honom så inspirerande. En genialisk skådespelare och människa.

Han har helt enkelt spelat sig intill mitt hjärta och satt sig djupt därinne. Och som jag sa, på något vis så har han hjälpt mig på otroliga sätt. Sedan så verkade han vara en så oerhört fin, ödmjuk, vacker och god människa. Han är helt enkelt min största inspiration i livet. Någon jag älskar och saknar. För jag vet att vi hade fått se så mycket mer fantastiskt med honom. Det kanske inte räcker som svar. Men hur ska ni någonsin förstå? Hur ska ni någonsin kunna förstå när jag var som olyckligast så tog Heath med mig till en helt annan värld. När jag inte hade någon att prata med, då kikade jag på en film med Heath och kände mig genast bättre. När ingen ville lyssna, så kikade jag på en intervju med Heath och kände mig genast bättre. När ingen fanns där, så fanns Heath alltid där. Han har varit med mig i alla dessa år och hans bortgång var oerhört förödande för mig. Även fast att jag alltid kommer ha kvar filmerna med honom. Men det kommer aldrig någonsin någonting nytt med honom. Det är slut, över. Aldrig en ny film, aldrig en ny intervju. Jag tycker det är en oerhörd förlust, en sådan ung och fantastisk skådespelare som hade så mycket mer att ge. Såklart så finns han ju alltid med mig fortfarande, då hans filmer lever kvar. Men det är ändå oerhört tungt att veta att han inte längre är med oss. I love you, Heath.

Jag tror inte jag berättat för er vad jag använder för att hålla mitt hår rött. Så, tack vare Mimmi här uppe, så får ni veta det nu, haha! Jo, ni ser det på bilderna här nedanför. På den första bilden ser ni hårfärgen jag oftast använder; Wella Viva, vilket ni hittar på de flesta mataffärer faktiskt. Sedan den andra bilden är en annan hårfärg jag använder ibland. Och det är då Poppy Red toning, och den hittar ni här. Sedan har vi hårinpackningen Revlon nutri color creme 600, vilket kan vara bland det bästa jag någonsin köpt. Och hårinpackningen hittar ni här. Så, där har ni svaren! 

Och jag tycker det är så himla roligt att höra att ni gillar mitt hår och hårfärgen. Får ganska många såna här kommentarer, så jag kände att det var dags att göra ett helt inlägg om det. Men återigen, tack för alla ord, mina fina. 
   
Och det ska det väl bli ungefär såhär då:

Jag kan ju svara på den här frågan lite snabbt, angående tävlingen jag ska ha framöver. Som jag nämnde i det här inlägget, så skulle jag ju lotta ut en goodiebag fylld med parfym, smink, hårspray, osv. Och, jag är lite försenad med detta. Men, jag kan berätta att tävlingen kommer vara uppe nu i helgen. Så håll utkik imorgonkväll eller på lördag.

Det är klart jag kan göra det! Ja, jag har då fyra tatueringar, och jag är så himla nöjd över dem allihopa. Jag har alltid varit intresserad utav bodyart, då min mamma och pappa har många tatueringar. Jag har som alltid varit fascinerad utav det. Så, en vecka efter att jag fyllde arton så beställde jag min första tatueringstid.

Min allra första tatuering gjorde jag augusti 2010, och jag valde då att göra fyra stycken stjärnor. Jag har alltid tyckt att det varit snyggt, och sedan så valde jag just fyra stycken, som fick symbolisera min familj. Jag, min syster, mamma och pappa. Jag visste hela tiden att jag ville ha fyra stycken iallafall. Och resultatet blev super.
Och, som ni ser så sitter den på min vänstra handled.

Min andra tatuering gjorde jag i oktober 2010. Och, jag ville då göra en liten hyllningstatuering till min mormor. Min mormor är min bästa vän, och har varit ett oerhört stöd i mitt liv. Så, ett hjärta på min högra handled kändes hur bra som helst. En mycket känslosam och betydelsefull tatuering, som jag är mycket stolt över.

Min tredje tatuering gjorde jag i april 2011. Jag valde då att hylla min favoritskådespelare och förebild Heath Ledger, som gick bort 2008. Datumet var otroligt viktigt för mig, så jag valde att göra den på hans födelsedag, den 4 april. Så, jag gjorde alltså Heath på mitt skulderblad. Och jag kan nu säga; He's watching over my back.

Och, så min fjärde och senaste tatuering. Den gjordes september 2011, och även den är en hyllning till Heath Ledger. Det är då texten I believe whatever doesn't kill you, simply makes you stranger. För det första, så känner jag att den texten är väldigt sann. Det som inte dödar dig, kommer att lämna ett ärr. För det andra, så är det då en replik från en utav mina favoritfilmer, The Dark Knight. Och, det är just Heath Ledgers replik. Så, det kändes rätt.

Så, där har ni dem. Mina älskade tatueringar. Och fler kommer det att bli, wuh!

Ursäkta för ett sent svar, men här kommer det iallafall. Jag använder mig utav två foundations, och det är då Max Factor Facefinity Compact Foundation Porcelain 01 och Maybelline Dream Matte Mousse Foundation Ivory 010. Jag kan verkligen rekommendera dem, och de är inte särskilt dyra heller. Den första går på ungefär 150 kronor, och den andra på 130 kronor. Jag brukar oftast ha problem med att hitta rätt, då jag har oerhört ljus hy.

Men som jag sa, dessa funkar alldeles utmärkt.

 

Passar på att svara på denna, då jag gav väldigt lite information, haha! Såhär är det, att jag och Linn har fått ett arbete i skolan. Och, det var då att berätta vad multimedia är för någonting. Och, det är ju olika soters media, såsom radio, foto, tidning, film, tv, osv. Och vi har då bestämt oss för att fota alla dessa, och passande nog så jobbar Linns mamma som radiopratare. Så, vi åkte till hennes jobb på Sveriges Radio, och tog lite kort och så då. Även att jag och Linn lånade utrustningen och gjorde en egen liten show, eheh! Nothing serious, men nu har jag ju iallafall fått testa på det, va.

Jag fick ett par frågor av denna sötnos idag, så jag passar på att svara på detta nu, då! För det första, tack för dina ord! Himla roligt att få höra att jag inspirerar. Sådant gör mig oerhört glad, och det kan jag leva länge på!

Svar på din första fråga: Jag har ju en väldigt klar bild i mitt huvud hur mina karaktärer ser ut. Jag vet tillexempel att Gabrielle är sjutton år, mörkhårig, har stora gröna ögon och är ganska så kort. 160 cm ungefär. Hon är vacker, men på ett väldigt naturligt sätt. Owen är tjugo år, och även han mörkhårig. Han har ganska så långt, ruffsigt hår. Han är välbyggd, och han har isblå ögon som verkligen träffar själen. Han är ganska så lång, cirka 180 cm, och han är den mest ödmjukaste och finaste människan som går att hitta. Och, när jag hade dessa bilder i huvudet, så kom jag direkt att tänka på skådespelaren Gaspard Ulliel. Jag vet inte varför, det bara drogs dit. Jag letade upp bilder på honom, och jag nästan dog. Det var nästan precis så jag föreställt mig Owen. Nästan som att jag skrivit för honom. 

Och Gaspard Ulliel var nästan okänd för mig. Jag hade endast sett honom i Hannibal Rising innan, så jag förstår inte alls hur det gick till. Men Gaspard Ulliel är min Owen, iallafall. Gabrielle var lite svårare. Jag velade och vände hela tiden när det gällde henne. Den första jag tyckte var lik min bild utav henne, var skådespelaren Saoirse Ronan. Hon är visserligen blond, men det var någonting med henne, som fångade mig. Att hon var så oskuldsfull. Rädd. Sådant förmedlade hon. Och, det var så jag tänkte med Gabrielle också. Men, jag visste innerst inne, att utseendet inte stämde in - egentligen. För ungefär två månader sedan så hade jag en dröm. Jag drömde om min roman. Den filmatiserades i mitt huvud, i min dröm. Och, det var då Gaspard Ulliel. Och någon okänd människa som Gabrielle. Och, jag nästan vaknade med ett ryck. Det stämde in, precis på pricken. Och, det tog några timmar, innan jag kom på vem det var jag drömt om. Och, det var då Lucy Hale, från serien Pretty Little Liars.
 
Det var så självklart efter den drömmen. Och, jag försöker sträva efter att återuppleva den drömmen, fast på riktigt. Att det ska hända. Mina andra karaktärer var inte så svårt. Jag har valt några utav mina favoriter. Tillexempel Ralph Fiennes som Gabrielles pappa Jack. Jag tror Ralph skulle klara av rollen bra. Skulle bli intressant, och nytt för honom. Och, utseendet med Jack, passar nästan identiskt in med Ralph. Jag har samlat ihop skådespelare jag gillar, helt enkelt. Den enda jag har svårt för, är min karaktär Morbror David. Varje gång jag skrivit, så har det nästan varit som att jag skrivit för skådespelaren Jason Isaacs - som jag avgudar, förresten. Han är precis såsom jag tänkt mig David. Det enda problemet är att Morbror Davids son, William, spelas i mitt huvud utav Jeremy Sumpter. Jeremy Sumpter och Jason Isaacs spelade tillsammans i en utav mina favoritfilmer Peter pan. Jeremy som Peter Pan, och Jason som Kapten Krok. Och, då får jag panik. För, de kan ju inte spela far och son i min film då? Spela med varandra igen? Varför ska jag tänka så? Det kommer ju säkert inte ens hända? Det är ju med nästan hundra procents möjlighet, att min roman inte kommer filmatiseras med JUST de skådespelarna, iallafall. De ska ju egentligen bara ha gett mig ett ansikte? Men, ändå så får jag panik. Men, iallafall, då de är i samma film, så har jag nästan tänkt bort Jason Isaacs, och istället försökt ge Morbror David ett nytt ansikte. Dumt nog. Var det ens någon som förstod det där? Det är knappt så jag förstår själv, vad jag skriver.

Iallafall. Alla skådespelare jag "valt" gillar jag, på ett eller annat sätt. Och de har passat bra in med karaktärerna, och det är därför jag valt dem. Nu lämnar jag detta, och återgår till nästa fråga!

Nej, jag har aldrig gått en skrivarkurs! Jag har haft tanken, men jag vet inte riktigt hur man går till väga, om jag ska vara ärlig?

Så, går vi in på den sista frågan, vart min roman utspelar sig? I mitt huvud så skriver jag på engelska. Det blir svenska, men jag tänker engelskt. Jag har ingen aning vart det utspelar sig, men jag är helt hundra på att det inte är i Sverige iallfall. Det är en liten stad, i USA eller i Storbritannien.

Och jag kommer nog fixa en kategori, som bara har med mitt skrivande att göra! Tack för förslaget, och tack för dina frågor! Om det är någon som har lyckats ta sig igenom all denna text?
 

Ojski! Jo, det kan hända att jag inte nämnt min roman så mycket. Men, det är mest för att den är långt ifrån klar, så. Men, det är klart jag kan berätta lite om den. Kan även visa min drömskådespelar-lista. Jag har ju nämnt det förut, att jag redan valt ut skådespelare och soundtrack om min roman skulle filmatiseras. Man måste drömma stort!

Min roman handlar om sjuttonåriga Gabrielle Matthews. Hon lever ensam med sin pappa Jack. Man får veta att hennes mamma Diana dött i cancer några år tidigare, och att Gabrielle numera tar hand om sin pappa som förlorat kontrollen över drickandet. Skolan är hennes fristad, då hon får vara normal. Hon får komma bort från kaoset, och vara en vanlig tonåring. Hennes bästa vänner Jason och Sonja är tryggheten i hennes liv.

Den första juli, så var det fem år sedan Diana dog. Jack tar en avsiktig överdos, och hamnar på sjukhus, och sedan rehabilitering. Gabrielle står då ensam kvar. Hennes räddning blir hennes morbror David, som fått reda på hennes situation. Han tar med sig Gabrielle, och tar ansvar för henne. Hos David får man även möta Gabrielles kusin William. Tillsammans ger de Gabrielle tryggheten tillbaka. Hon får uppleva känslan av en familj igen.

Det blir en nystart. Och i den nya staden, så möter hon Owen. Owen blir Gabrielles stora stöd i livet, och de två inleder en romans. Livet för Gabrielle börjar se ljust ut. Men, så förändras allt pånytt. Gabrielle blir våldtagen. Och, hon får då börja om på noll. Igen. Men, den här gången har hon Owen vid sin sida, vilket gör det hela uthärdligt.

Ja. Jag ska inte berätta allt för mycket, men det är väl en del ur den, lite kort om handligen. Jag vet att det är mycket mörkt, hemskt. Nästan lite för mycket. Men, de fina stunderna hon får uppleva med Owen, sina vänner, och med David och William väger upp väldigt mycket. Man får se henne växa som människa, och ta sig över nästintill omöjliga hinder. Och hon får uppleva kärlek igen. Ja, det är mycket positivt, och starkt med i romanen också.

Så! Som jag nämnde, så kan jag visa er några drömskådespelare, då. And here it goes;
 
Lucy Hale, som Gabrielle Matthews.
 
Gaspard Ulliel, som Owen.

Jason Isaacs, som Gabrielles morbror David.
 
Jeremy Sumpter, som Gabrielles kusin William.

Kate Hudson som Davids fru/Williams mamma Carrie.

Norman Reedus, som Gabrielles pappa Jack.
 
Winona Ryder, som Gabrielles mamma Diana.
 
Ian Mckellen, som Gabrielles morfar Robert.
 
Helen Mirren, som Gabrielles mormor Eve.

Aaron Johnson, som Gabrielles vän Jason.

Emma Stone, som Gabrielles vän Sonja.

Det är många utav er som låter som denne här ovanför. Och, det gör mig så irriterad. Ja, det är sant. Jag har endast läst de två första böckerna, och lite ur den sista. Men, det är filmerna jag följt slaviskt. Det är filmerna jag älskat och beundrat. Jag bryr mig, på riktigt, inte om att läsa böckerna just nu heller. Och jag blir arg, för jag är ett riktigt fan av Harry Potter. Utav filmerna, då. Hatar att jag måste upprepa mig hela tiden. Men det är så att ni ska förstå.

Hur många av er har läst Sagan om Ringen av författaren J.r.r Tolkien? Inte sådär jättemånga, va? Och hur många utav er älskar Sagan om Ringen filmerna? Det var fler nu, va? Jag har inte läst Sagan om Ringen. Ändå så ser jag Sagan om Ringen trilogin som mina ABSOLUTA favoritfilmer, of all times. Och, det är då ingen som ifrågasätter mig då?

Hur många utav er har läst Twilight böckerna? Det är säkert en hel del, då de är så populära. Men filmerna är om ännu populärare. Och det finns så oerhört många som inte ens vet att det är baserat på böcker. Men, de säger ändå att de är ett stort fan. Just för att de älskar filmerna. Skådespelarna. Känslan de får utav att se dem.

Jag älskar Harry Potter. Jag har följt filmerna i tio år. Jag måste verkligen understryka ordet filmerna hela tiden, så det kan gå in i erat huvud någongång. Så, nu släpper vi det här. Jag är ett äkta fan utav Harry Potter filmerna. Punkt.

Oj. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara här. Jag vet faktiskt inte. Jag har aldrig trott att intresset varit särskilt stort, antar jag? Men, nu har du iallafall satt en idé i mitt huvud, så vi får se om det kommer upp en moathemoses facebook inom en snar framtid, då. Vad tror ni, skulle det vara någon idé? Nu blir det till att äta tårta, och fortsätta fira, wuh!

I förrgår när jag kom hem från festivalen så hade jag fått den här gulliga kommentaren. Det gulliga är, att hon påminde mig. Att hon vet hur mycket jag älskar Rammstein. Och att hon liksom, brydde sig! Jag tycker det var hur cute som helst, så nu passar jag på att svara på frågan, då det är fler utav er som frågat samma sak. Here we go;

Jag har vetat i en och en halv vecka att Rammstein ska komma hit. Jag har helt glömt bort att skriva om det, det har varit så mycket stress och kaos, men. Ja, jag visste det, iallafall. Eftersom jag redan då visste att jag skulle vara påväg mot festivalen då, så fick min pappa och hans kvinna fixa biljetter. Och.. Vi fick biljetter, wuho! Så, den 17;e februari så befinner jag mig återigen i globen, med min pojkvän, min syster, pappa, pappas kvinna, och en vän, och ser ett utav världens bästa band. Är redan så galet peppad. Rammstein i tyskland i november, och globen i februari - here we go.

Är det några fler som ska på Rammstein?

Jag har fått en hel del sådana här kommentarer på senast, då jag laddat upp mina porträttbilder. Alla med samma bakgrund, och redigering. Och, ja. Det har varit meningen hela tiden. Jag har haft ett eget litet projektarbete, kan vi väl kalla det. Jag har samlat ihop människor som gjort en förändring i mitt liv, människor som betyder, och fotat dem. På precis samma ställe, allihopa. Jag är otroligt nöjd med resultatet, och har en hel del människor kvar att fota.

Orsaken är väl helt enkelt för att jag tycker det är snyggt, och jag älskar att det är samma, fast olika människor. Punkt.

Svarar direkt på Karins fråga här, va. Först och främst, roligt att du verkade uppskatta det! Tyvärr var det väl några anonyma som inte gjorde det. För de bestämde sig för att skicka in taskiga och rent utsagt idiotiska frågor. Jag blev upprörd, och mitt i allting så tog jag bort min frågestund. Jag kunde visserligen bara ha tagit bort just de dumma kommentarerna, och haft kvar inlägget. Men mitt i all hast, så tog jag bort allting. Så, tyvärr så blir det ingen frågestund, inte just nu iallafall. Någongång framöver, så håll utkik! Kram!

I mitt inlägg om Peter Orrmyr, så skrev jag att jag hade spenderat ungefär femhundra kronor på att rösta på honom, sedan starten i februari. Den här Johanna här uppe, förstod inte riktigt hur fan jag kunde göra det, va. Det hade varit roligt ifall du kunde lämna någonting som man kan kontakta dig med, istället för att vara, mer eller mindre, anonym.

Peter har varit min favorit sedan dag ett. Så många gånger som han förgyllt mina kvällar, alltså. Jag röstade på honom, för jag tycker han var en värdig vinnare. Och vadå att jag kastade pengarna rätt i sjön? Peter tog sig till en andraplats, tack vare sådana som jag. Och det är jag galet nöjd över! Och, jag bestämmer väl själv hur jag spenderar mina pengar? Och nu gjorde jag det på något, eller rättare sagt, någon jag gillade. Sådär, då tackar jag Johanna för dagens fnys, och går nu vidare. Grattis till andraplatsen, Peter. Kvällarna kommer inte vara likadana utan dig. Ciao!