Question.
Jag nästan visste att det skulle komma en sånhär kommentar angående mitt inlägg jag gjorde igår. Jag började inlägget med en text från en låt jag verkligen tycker om. Denna låt kom från popbandet One Direction. Jag har pratat om det här förut, men ja: Jag gillar alltså One Direction. There, i said it. Mer än gillar, jag tycker de är riktigt bra tillochmed. Tydligen går inte detta ihop för vissa, då jag egentligen bara lyssnar på tyngre musik; mina favoritband är ju ändå Guns n' Roses och Rammstein, vilket gör att det blir lite kontraster.
Men då säger jag såhär: One Directions musik gör mig glad, de gör att jag mår bra. Och vem säger att man inte får lyssna på annan musik?! Jag förstår inte tankegångarna på vissa människor, men då jag hört detta så pass många gånger nu så kände jag att jag var tvungen att ta upp det. Förklara för mig, vad är problemet? Jag fick aldrig sånahär kommentarer då jag sa att jag gillade E-type, Markus Krunegård, Badly Drawn Boy, Maskinen eller The Monkees. Jag är för musik som får en att må bra, vad för genre det än är ifrån. Någon kanske undrar varför jag inte ändrar informationen på min sida och tar bort ordet hårdrockstjej? Det kommer inte att hända, då majoriteten av vad jag lyssnar på är just hårdrock; men jag ska inte behöva känna mig fel för att gilla annat heller. Ciao for now!
9 KommentarerQuestion.
Fick en kommentar igår ifall jag skulle kunna visa vad jag shoppade i London. Ska jag vara ärlig så är blev det inte så himla mycket saker då jag spenderade mer pengar på mat, musikalen och och sådant. Det enda som blev av var en mörkblå transparent skjorta och souvenirer från Phantom of the Opera musikalen. Somsagt, resten gick till mer nödvändiga saker, haha! Måste dock tipsa om bästa klädaffären någonsin, vilket är Primark. Låga priser och ett riktigt bra utbud. Så, ska du till London, gå dit! Ciao for now!
Question.
Fick denna fråga av Sara idag så jag tänkte jag kunde passa på att svara. (Tycker ni att bilden ser lite konstig ut, så är det för att jag försökt sudda ut hennes email och ipnummer, haha) Åter till frågan och svaret:
Om några månader så firar jag och Emil hela fem år tillsammans och det har aldrig funnits några som helst tvivel under dessa år. Jag tog upp den här frågan med Emil för att se vad han hade att säga. Han sa i princip det jag själv tänkte. Att vi först och främst var riktigt goda vänner innan vi blev tillsammans. Vi upptäckte att vi hade väldigt mycket gemensamt, samma smak gällande musik och film till humor och personlighet. Att vi hade en väldigt bra grund.
Nej, vi har aldrig tröttnat på varandra. Självklart har vi haft våra motgångar och bråk, vilket inte är så konstigt. Man kan inte vara sams precis hela tiden. Men han är verkligen min andra hälft, min allra bästa vän och den person jag alltid vill vara med. En oerhörd trygghet i mitt liv. Plus att han är den vackraste människan i hela världen; lycklig tjej.
Question.
Fick denna fråga utav Tove idag, och ska försöka svara så bra jag kan. Ja, vad är det egentligen som gjort att jag älskar Heath så mycket? Jag antar att det har att göra med att jag 'hittade' honom när jag gick igenom en väldigt svår tid för flera år sedan. När ingenting annat fick mig att le, så var det alltid han som fick mig att göra det. Han och hans filmer har fått mig att glömma bort allt annat runtomkring mig och helt enkelt fått mig att må bra. Det är ovärderligt. Och Tove skrev vad som finns mer än hans skådespeleri? Och det är ju egentligen det enda jag har med Heath. Hans roller, hans tolkningar. Men det är väl just det som gör honom så inspirerande. En genialisk skådespelare och människa.
Han har helt enkelt spelat sig intill mitt hjärta och satt sig djupt därinne. Och som jag sa, på något vis så har han hjälpt mig på otroliga sätt. Sedan så verkade han vara en så oerhört fin, ödmjuk, vacker och god människa. Han är helt enkelt min största inspiration i livet. Någon jag älskar och saknar. För jag vet att vi hade fått se så mycket mer fantastiskt med honom. Det kanske inte räcker som svar. Men hur ska ni någonsin förstå? Hur ska ni någonsin kunna förstå när jag var som olyckligast så tog Heath med mig till en helt annan värld. När jag inte hade någon att prata med, då kikade jag på en film med Heath och kände mig genast bättre. När ingen ville lyssna, så kikade jag på en intervju med Heath och kände mig genast bättre. När ingen fanns där, så fanns Heath alltid där. Han har varit med mig i alla dessa år och hans bortgång var oerhört förödande för mig. Även fast att jag alltid kommer ha kvar filmerna med honom. Men det kommer aldrig någonsin någonting nytt med honom. Det är slut, över. Aldrig en ny film, aldrig en ny intervju. Jag tycker det är en oerhörd förlust, en sådan ung och fantastisk skådespelare som hade så mycket mer att ge. Såklart så finns han ju alltid med mig fortfarande, då hans filmer lever kvar. Men det är ändå oerhört tungt att veta att han inte längre är med oss. I love you, Heath.
