2 | Bråvalla Festival 2016.

Och så var man hemma igen efter ett par intensiva men roliga dagar av campande & festivalbesök i Norrköping. I onsdags så började resan ned för mig, Emil, Magnus, Pappa & Lena - tog ganska precis elva timmar med bil för att ta sig ned, så hela den dagen gick till själva resan. Men så kom torsdagen och herrejesses vad taggad man var när man vaknade till - på schemat stod Blossoms & Rammstein, så förväntningarna var höga för att dagen skulle bli grym.
 
Klockan 15 så intog Blossoms Juno-scenen. Jag kikar runtomkring mig och det nästan ekar tomt, det är inte alls den publikmängd som det här bandet faktiskt förtjänar. Men grabbarna levererar och mina favoriter från spelningen är nog ändå: Cut me and I'll bleed, Smoke, My favorite Room och Charlemagne. Fortsätter killarna i samma riktning så är jag helt hundra på att de kommer ta över världen och de stora scenerna. Två tummar upp från mig. Efter detta så var det ganska många timmar att fördriva, så jag och Emil gick runt och kikade, käkade lite, drack en cider och bara peppade. Här hanns det med lite Editors och i princip hela Biffy Clyro, som förvörigt var riktigt bra!
 
Nu jäklar började det sakta men säkert närma sig: Orsaken till varför vi ens åkt ned från första början. Mina gudar, mina favoriter. Vi hade bestämt i förväg att försöka få så bra platser och så långt fram som det gick. Det slutade med att jag & sällskapet hamnade rätt långt fram & just i mitten. Får nog ändå erkänna att det kändes lite nervigt. Punktliga som dem är så börjar nedräkningen och introt till Ramm4 börjar - och publiken blir ju som tokiga. Richard och Paul kommer ned från taket ståendes på varsin del av ljusriggen, Till kommer insteppandes in från sidan och slänger iväg en hatt som sedan exploderar. Trycket blev tyvärr lite för mycket redan under mitten av första låten och kort som man är så såg man inte så mycket ändå; så jag, pappa och lena beslutar oss för att gå åt höger och försöka hitta åt något bättre. Och OHMYGOD vi hamnar näst längst fram på Richards (höger) sida och kan se allt utan problem. De hade tydligen stängt av den sidan så folk kunde inte komma in från höger sidan (utan det var endast till för utgång när konserten var över) vilket resulterade i glesare med folk och en lycklig Moa som taggade sönder!
 
Jag har ju sett Rammstein sex gånger tidigare, men detta kvalar nog in sig som min favorit spelning de gjort i Sverige. (Berlin och Leipzig-spelningarna är fortfarande oslagbara). Det hela är så träffsäkert och man lämnas golvad utav både show, tryck & setlist. Och just setlisten var ju så himla uppfriskande med nya låtar som man aldrig tidigare hört, så bara det gjorde att det blev många tummar upp, samt så lämnar alltid effekterna en med andnöd & förundran. Om man måste välja ut några höjdpunkter: Ramm4, Hallelujah, Zerstören, Mein Herz Brennt, Stripped och Sonne. Går inte att beskriva lyckan, känslan och den här massiva kärleken som jag faktiskt känner för det här fantastiska bandet. De levererar varje gång gånger tusen och det är alltid sån eufori, glädje och tryck man känner under deras spelningar. Så, jag avslutar med att säga: Det här kan jag leva länge på.

21 | I'll go beyond the sky I looked up at.

Så var det dags för ett nytt musiktips! Den här gången har vi en låt som blivit något utav en personlig favorit hos mig och det är: Ultra Tower  - Kibou no Uta. Jag upptäckte den här låten iochmed att jag började kolla på animen Food Wars då den är opening-song för serien. Sedan dess så är det bara Kitou no Uta som spelas här hemma vill jag lova. Sån fin feel-good stämning och den sätter sig verkligen direkt, oerhört bra! Kanske något för er som gillar japansk pop/rock feel-good musik! Definitivt dagens tips, så check it out! Ciao!

9 | You pulled a gun on me.

Wow. Jag älskar känslan när man upptäckt något fantastiskt och det här är en sådan stund, mina vänner. Det är ju såhär att jag ska till Bråvalla Festival nu i juni då Rammstein ska spela and you know me, i just have to be there. Men så förra veckan så kände jag att jag hade väldigt dålig koll över fler band som skulle spela under torsdagen så jag kikade vad mer för bandsläpp som gjorts och det är då jag gör den här upptäckten: Blossoms! På riktigt, jag är blown away. Blossoms är ett indiepop/rock-band från England och det är en sådan fullträff, något precis i min smak. På vissa tracks så osar det 60s vibe alá The Doors till att sedan ha låtar som är rockigare, någon slags Rival Sons-känsla till att sedan helt byta till någon 80s vibe alá G som i Gemenskap. Alltså, hör ni? Det är ju allt jag älskar, mixat i ett band. 
 
Måste tipsa om några särskilda låtar förutom den här ovanför: Cut me and I'll bleed, Blown Rose, Charlemagne, Blow, At most a Kiss, Smoke och Getaway. Dessa tracks har spelats flitigt under de senaste dagarna och det känns självklart att jag kommer kolla in killarna live på torsdagen. Dagens tips allihopa, check them out! Ciao for now!

27 | White Silence.

Idag kände jag att ett musiktips var på sin plats och inget mindre än något jag anser vara ett mästerverk, en riktig favorit hos mig. TK from Ling Tosite Sigure med låten White Silence. Alltså, detta är så fantastiskt att jag inte vet vart jag ska ta vägen och jag är så osäker hur jag ens ska börja beskriva den, då jag aldrig kommer kunna göra den rättvisa. Jag tycker den är så vacker, utelämnande, naken och jag blir så oerhört känslosam vara gång jag hör den. Jag passar på att länka live-klippet av denna låt, så: Höj volymen och bara njut! Ciao!

bloglovin

Moa Hansson heter jag. En hårdrockstjej på tjugotre år som just nu är bosatt i Östersund med min sambo Emil.

Mitt största intresse är att fotografera och det gör jag med min Canon EOS 70D. Även musik, film, anime, manga och att skriva ligger mig nära hjärtat. I denna blogg kommer jag skriva om mina tankar, drömmar, visioner och åsikter. Och mer därtill. Allt som gör moa till moa. Min hemsida: moahansson.se