Alltså. jag har precis tagit mig en närmare titt på line-upen till Download Festival i England. Och jag dör. Black Sabbath, Metallica, Slash, Tenacious D, Black Label Society och Megadeath. På samma festival. That would kill me, to much awesomeness. Men på riktigt, det här får man ta och fundera på. För det här är det värdaste jag sett till sommaren.
Nu är det officiellt. Black Sabbath har återförenats, och den här nyheten gjorde hela min kväll. Nu hoppas jag på att dessa giganter är inbokade till Sweden Rock 2012 - För jag kommer lätt att närvara isånafall!
Två veckor sedan idag. Att tiden kan gå så himla fort, och galet hur mycket man kan längta tillbaka. Och nej, det är inte jag som har filmat. Har hittat detta på youtube. So thanks for that!
Och åh. Vad de gjorde Can't Stop bra i slutet på videon. MEN, VAD JAG VILL TILLBAKA NU.
Här har vi Ronnie Åström, och han är mitt musiktips för kvällen. Jag har känt Ronnie i flera år nu, just för att han var sångare i min pappas band Studio 3 under ett par år. Sedan så gjorde han sin debutplatta Goodbye Miracle, och just den här låten har växt på mig. Jag fullkomligt älskar den! Han har en oerhört mysig och frän röst, och jag kan lyssna på det här hur länge som helst. Så, jag får väl önska lycka till i framtiden Ronnie - You are one of a kind.
Ett musiktips såhär på kvällen satt väl ganska fint? Här har vi ett utav tidernas bästa band. I love them dearly. Please, det måste finnas några fler The Monkees dyrkare här, förutom jag?
Då är det precis en månad kvar, tills jag och min Lina sitter på ett tåg påväg ner till Stockholm, för att se på Red Hot Chili Peppers. Känns nästan overkligt, då jag älskat och beundrat dessa herrar i ett helt decennium. Ska bli fantastiskt att få stryka dem från min lista av saker som måste upplevas. Är det några fler som ska se dem, 11 oktober?
En gång i tiden så var jag glam. Sleaze. Det var väl för fyra år sedan nu. Håret tuperat åt alla håll, skinnjackan var en trogen vän, leopard och zebra mönster var ett måste och nitbältena avverkade varandra. Jag saknar den tiden. Jag var ungefär tjugo kilo lättare, och hade inte ett enda bekymmer i världen. Och jag var så stolt över min stil. Trots alla blickar, och alla viskningar. Det var ju det jag ville. Jag älskade att folk såg mig, och häpnades.
Jag önskar att jag kunde ha samma självförtroende som jag hade då. Samma kropp också, för den delen.
Men, vad jag tänkte med det här inlägget, är att när jag tänkte tillbaka på denna tid, så mindes jag massor utav band jag lyssnade på just då. Jag har precis varit på världens nostalgitripp, vill jag lova. Så, here it goes:
Tänkte dela med mig utav videosar från Storsjöyran. Det är jag som filmat med min Canon EOS 550D, och visserligen så är ljudet lite dåligt, men bilden är fantastisk! Love my camera. Så, tryck på 720p för HD kvalite nu, allihopa. Ciao!
Moa Hansson heter jag. En artonårig hårdrockstjej som just nu är bosatt i Östersund med sin sambo Emil. Jag går första året på john bauer med inriktning media.
Mina intressen är att fotografera och det gör jag med min Canon Eos 550D. Musik, skriva och film är väldigt nära hjärtat med. I denna blogg kommer jag skriva om mina tankar, drömmar, visioner och åsikter. Och mer därtill. Allt som gör moa till moa.
6 Kommentarer