When all is said and done.

Okej. För första gången på länge så är jag så himla stolt över mig själv. Jag säger inte de ordena allt för ofta, men igår och även idag, har varit såna dagar. Som jag berättat om förut så köpte jag ett promenadband för ungefär två veckor sedan. I början var det jobbigt, jag använde det knappt. Hittade ingen motivation. Jag tror jag använde det tre gånger under två veckor, vilket inte är så himla mycket. Men igår. Igår så tog jag mig i kragen, slog på Rammstein som är den ultimata motivations-musiken. Så gick, sprang och joggade jag en hel timme. Utan att sluta, alls.

Och herregud, vad slut jag var när det gått en timme. Men det kändes så himla, himla bra också. Att jag satte upp ett mål och faktiskt lyckades med det. Så jag somnade med ett leende på läpparna igår. Sedan kommer vi till idag, jag känner träningsvärken. Och då bestämmer jag mig återigen för att slå på Rammstein i högtalarna och klev på promenadbandet. Även denna gång så lyckades jag en hel timme, utan några som helst tankar på att kliva av.

I mitt huvud så plockade jag fram bilder på den personen jag vill vara. Den riktiga Moa. Och då blev det som mycket lättare. Så just nu sitter jag här, alldeles slut och svettig och känner mig som världens bästa människa. I love it! Så, jag börjar nu på allvar. 78 kilon väger jag nu. Målet just nu är att gå ned tio kilon. Jag vet att tio kilo är väldigt mycket och att det kommer att ta tid, men jag har iallafall påbörjat min resa. Och jag vet att jag klarar det. Du kan, Moa!