Overload.
Då var det måndag igen, och man förbereder sig för en tuff vecka. Jag har gått i skolan i fyra veckor nu, och det har varit lite frånvaro, men överlag så har det faktiskt gått väldigt bra. Men, det är just nu som jag känner av den där bubblan igen. Vill inte, orkar inte, kan inte. De orden snurrar runt i mitt huvud hela tiden, och när man får höra det så pass många gånger, så börjar man ju tro på det. Men, jag biter ihop och försöker mig på den här dagen ändå.
Som tur är, så börjar vi inte förrän halv ett, och då ska jag och Linn ha en redovisning. Jodå, det här fixar vi, Moa.
Någonting annat som varit extremt jobbigt för mig, är att sedan skolan börjat så har jag gått upp tre kilo. Jag borde inte ha blivit så chockad då jag såg det på vågen, med tanke på vad jag stoppar i mig hela tiden. Men, det förstörde mig verkligen. När jag frågat mina närmaste om det syns, så säger de att jag ser ut precis som vanligt. Men, jag känner det själv i kroppen. Segare, tyngre. Dumt. Och, det är just kinderna, hakan och låren detta har satt sig på.
Och, jag blir så himla frustrerad. Mat har varit min bästa vän i tre år nu. Då allt dumt började. Just nu känns det omöjligt att ändra på det. Ändra på sitt beteende. Ändra på mig. Allvarligt nu, vad ska jag ta mig till? Jag har testat gym, och det gav resultat - tills jag åt tillbaka allting jag gått ned. Det är maten som är boven här. Och, jag har inte kraften till att ändra maten, då den varit så pass viktig för mig så länge nu. En dietist? Personlig tränare? Hur fan gör ni, ni som har en ätstörning? För, det är ju exakt det det handlar om. Jag äter mycket, och dåligt. Flera gånger i veckan. Chips. Dipp. Glass. Cola. Pommes. Kebab - Just sådär ser en vanlig vecka ut för mig. Det förekommer varje vecka.
Och, varje gång jag är klar, så får jag världens ångest. Kroppen känns förstörd. Man är på gränsen till att spy. Vill bara få bort allt jag stoppat i mig. Men, jag vet att när jag väl får bort det, så fortsätter jag hetsäta. Blir förbannad då jag tänker på alla pengar jag spenderar i veckan, på det här. Pengar som hade kunnat gå till så mycket annat.
Okej. Ingen gillar ett deppinlägg såhär på morgonen. Eller överhuvudtaget. Men, jag är tvungen.
För vi fixar inte det här, Moa.
Såhär vill jag se ut, hela tiden. Det är nästan läskigt vad smink kan göra för mitt självförtroende. Tack älskade Carro, för att du fick mig att känna mig fin, för första gången på länge. Det är första gången jag själv tyckt jag varit vacker.
Postat av: Ema
2011-09-19 @ 12:37:18
URL: http://movingforthesakeofmotion.blogg.se/
fan vad du är söt tjejen!!! dina ögon klarar mycket smink, fast du är fin utan med.
om du mår dåligt av det du äter fast ändå tycker om det och känner en trygghet i det så sluta absolut inte att äta dessa grejer helt och hållet. försök minimera det till att äta godsaker på helger. till slut så känner kroppen att den inte behöver allt detta lika mycket längre. men det tar sin tid, så var stark och kämpa! umgås mycket med dina vänner så du slipper tänka på att du är sugen och ge dig ut på promenader med lite bra musik i öronen!
Postat av: Emmy
2011-09-19 @ 13:42:28
URL: http://eemmym.blogg.se/
Du får jättejättejättegärna prata med mig om du känner för det (skriv på MSN eller vadsomhelst!). Jag är rätt insatt i det 'där'.
Postat av: Jessica
2011-09-19 @ 14:54:14
URL: http://jasshole.blogg.se/
Sådär känner jag med! Fläskar i mig skitmyckt, flera dagar i veckan. Dock syns de inte på mig, men det känns inuti! Men jag orkar inte ändra på mig, fast jag vill, så himla mycket..
Sen är du lika fin utan smink som med!
Postat av: Emma
2011-09-19 @ 16:11:17
Sådär är jag med, perioder. Så har jag varit förut, då jag vägde som mest. Då åt jag skitmat hela tiden, framförallt choklad. Det var det bästa jag visste. Jag mådde så dåligt varje gång jag ställde mig på vågen, och tänkte "Är det här jag?" jag såg mig själv inte som stor. För jag antar att det hela gick så fort, att jag åt när jag var ledsen, glad eller uttråkad.
Nu har jag en period då jag knappt äter alls. Det är rätt jobbigt för mig att skriva det här, men du är ju inte ensam det är det jag vill förmedla.
Jag har fortfarande samma syn på mat, men istället äter jag knappt någonting . Jag har en väldigt snedvriden syn på mat och tänker att jag äter jätte mycket. Men sen inser jag att det gör jag ju inte alls. Jag har nog gått ner över 10 kg sen jag hade den perioden då jag åt hela tiden. Jag är väldigt fixerad vid min vikt och min kropp och har alltid varit, så länge jag kan minnas. Jag har alltid sett mig själv som stor och klumpig trots att jag väger som jag ska. Jag har aldrig varit ärlig mot mig själv försen nu, att jag har en slags ätstörning. Och jag tror det är mycket vanligare än man tror! Det handlar inte bara om att man svälter sig själv eller så. Ätstörningen sitter liksom i huvudet, vilket en del har svårt att kanske förstå..
Om du vill prata så är det bara att höra av dig!
Postat av: Zoofie
2011-09-19 @ 16:30:28
URL: http://zoofie.devote.se
Jag känner igen mig i ditt matbeteende, och om det får dig att må bättre så har jag gått upp 17(!!!!) kg i sommar. Haha! Jag har dragit hem en app till telefonen som räknar kalorier. Man får fylla i sin målvikt och veta hur mycket man kan äta varje dag för att nå den. Äter man t.ex. en påse chips har man ätit hälften av alla de kalorierna. Skulle inte det vara något för dig att börja med, räkna kalorier? Man blir så mycket mer medveten om vad man äter. Sedan är det ju klart att man har dåliga dagar och skiter fullständigt i det, men vissa dagar går det riktigt bra.
Och du är så himla snygg så tror inte dina 3 extra kg förändrar det :) kram
Postat av: Karin
2011-09-19 @ 16:51:05
Jag äter också. Hela tiden. Tränar aldrig, förutom på idrottslektionerna. Choklad, godis, popcorn. Så jag fattar hur du känner. Men det här med vikten, det är så sorgligt att det påverkar så enormt. 3 kilon hit och dit är ingenting tycker jag, men jag förstår att man inte känner sig så bra när det blir en vana och det börjar handla om 20 kilon.
Jag tycker inte om att uppmuntra till träning eller dieter, jag gör det inte själv (tränar eller går på diet), men nu kan jag ju inte riktigt uppmuntra till att skita i det heller eftersom att jag förstår att det kommer fortsätta, och då kommer kanske ditt självförtroende sjunka ännu mer. Och nu är jag absolut ingen expert på ätstörningar då jag alltid äter vad jag vill men ändå varit ganska smal. Så, jag vet inte riktigt hur det är att äta och sen skämmas.
Du har ju så mycket annat att ta i tu med. Skolan, sociala fobin. Allt på samma gång. Men Moa, vet du, du KAN klara det!! Du kan komma igenom det med hjälp från alla dina vänner, Emil, din familj. Alla som stöttar dig på bloggen.
Du betyder något för andra och det är det som spelar mest roll. Och du är fin, precis som du är.
Jag hoppas att min kommentar hjälper, åtminstone lite.
Kram :) ♥
Postat av: Porrkatten
2011-09-19 @ 19:18:11
URL: http://porrkatten.webblogg.se/
Skaffa dig mental styrka och sluta ät, det går inte på något annat sätt. Träna lagom också, du kan inte bara börja träna 3 timmar om dagen helt plötsligt, för då sätter du kroppen i chock. Ta det en bit i taget. Och du måste vilja. Finns inte viljan så kommer det aldrig gå. Och nu kommer du säkert säga att du har ju viljan, och jo, det har du säkert. Men vill du tillräckligt?
Postat av: POOS - Ogarp Foto
2011-09-19 @ 11:23:16
URL: http://poosamatorfotograf.blogg.se/
Jag vet precis hur det är med mat-ångest. Hetsätning är så jäääääkla svårt att ta sig ur. Äter du i hemlighet också? För det gjorde (gör) jag. Vill inte att någon ska se allt jag trycker i mig.. jag skäms.
Vi kan ta denna diskussion lite mer "privat" via mejl om du vill, för är det något jag har erfarenhet av, så är det ätstörningar.
DU ÄR HUR FIN SOM HELST!
KRAMAR