Såhär känner jag mig idag. Busig, full av energi. Glad. Jag är fortfarande alldeles lyrisk över tatueringen, och är så himla nöjd. Det är nog min favorittatuering so far. Även det, att jag lyckades sitta i klassrummet idag, och även att jag tog mig an att besöka matsalen idag. Första gången någonsin, och ändå så har jag gått på den här skolan i över ett år nu. Så, jag och min fina Linn stack dit, och det var inte alls lika farligt som jag trodde. Oerhört bra känns det.

Senare idag så blir det god mat, shopping, disneyfilmer, läxor och packa inför Strömsund imorgon. Fint det här!

Ja, som jag berättade förut, så tatuerade sig jag, min mamma och min mormor oss idag. Tre generationer samtidigt. Oerhört roligt var det, och här får ni se lite bilder på sjävla resultatet, va. Jag har världens finaste familj, åh.

Här har vi min. Detta är dock bara bläcket, vi har inte satt igång med andra ord. Men, då min tatuering varit inplastad nu på kvällen, så har jag inte lyckats få till en bra bild på det slutgiliga resultatet. Men, nu får ni ju iallafall se själva 'mallen'.

Här har vi min mormors tatuering. Som ni ser, så fick det bli en fjäril, och hon blev mycket nöjd. Supersöt!

Och, här har vi min mammas tatuering. Hon skrev in sina föräldrar - mina morföräldrar - och hon blev oerhört nöjd hon med.

En Moa idag.

Och här har vi den. Filmrepliken jag ska tatuera in. Det blir min andra hyllningstatuering till Heath Ledger, men jag kände det att ni kunde få se filmrepliken, in action så att säga. Jag har valt att tatuera in den för ett antal orsaker:

För det första så är Heath Ledger min största inspirationskälla i livet. Min förebild. För det andra, så vill jag ju då hylla honom, efter hans bortgång. Jag har ju redan hans namn på mitt skulderblad, men jag kände att jag ville ha någonting mer. Och, då The Dark Knight, är en utav mina favoritfilmer, så kändes det väldigt rätt. Sedan så tycker jag att den meningen är väldigt sann. Det som inte dödar dig, kommer att lämna ärr, ungefär. This is for you, Heath. I love you.

I believe whatever doesn't kill you, simply makes you stranger. 

Okej. Jag är så himla nervös och förväntansfull över tatueringen, att jag inte kunde somna om. Så, jag har varit vaken sedan sju, och försökt peppa mig själv med Laakso, The Ark och The Hives. Det har faktiskt funkat, så nu ska jag passa på att göra mig iordning lite smått, och försöka göra det bästa utav morgonen. Feels good, people. Ciao! 

Fick bli en bild på mig och mamma. Känns ju oerhört roligt att få göra den här tatueringen med henne, och mormor.

Så var man hemma i Strömsund igen, då. Och imorgon så blir det till att göra min fjärde tatuering, och jag är så oerhört spänd och förväntansfull. Det roliga är att även min mamma och mormor ska tatuera sig, så det kommer att bli tre generationer som gör det samtidigt. Känns oerhört fint. Så, jag visar er resultatet imorgon, då. Ciao!

Idag fyller världens bästa människa år. Grattis på nittonårsdagen, älskade vän.

Så var det en ny vecka igen, då. Jag har redan lyckats gå i skolan i ungefär en månad, och dagarna har verkligen flugit förbi. Jag känner att jag redan gjort så himla stora framsteg. Jag försöker sitta i klassrummet flera gånger i veckan. Jag har börjat vara mer social med de andra klasskompisarna. Jag visar att jag finns, och att jag har en röst. Jag har börjat ta för mig mer. Och, det är oerhört skönt, att förändringen verkligen känns, och syns. Är väldigt stolt över mig själv. Sakta, men säkert så börjar jag komma tillbaka. Du fixar det ju, Moa.

Så, nu peppar jag denna skoldag med Laakso och lunch. Har en hel del planerat den här veckan, imorgon åker jag tillbaka till Strömsund, och ska hälsa på min Carro som fyller år. Även på onsdag så blir det till att tatuera sig.

Foto: Jag.
Modell: Linn.

Jag och min Emil hade ett väldigt intressant samtal för några dagar sedan. Vi pratade om min socialfobi, och hur jag är överhuvudtaget. Han ville att jag skulle förklara på ett ungefär hur jag tänker när jag ska sätta mig i klassrummet, om jag ska gå på stan ensam eller helt enkelt vara i en miljö fylld utav människor. Varför är jag rädd för människor?

Jag vill inte att de ska se mig. Se allt som är fel. Se allt som jag avskyr, och inte klarar av. Vi kom fram till, att jag är så himla, himla rädd över att göra bort mig. Jag är rädd för vad folk ska tycka om mig. Och, det är så himla rätt. Det är så. Om vi tar klassrummet tillexempel, jag jagar upp mig själv. Är helt inställd på att det ska gå dåligt, och det är klart att det gör det då också. Jag vill inte att mina klasskompisar ska se mig. Är rädd att de ska tycka illa om mig.

Samma om jag ska gå ensam på stan, eller gå ensam och handla på affären här nedanför mig. Jag möter ju flera, flera personer på vägen, och varje gång så måste jag dra upp tröjan, eller halsduken litelitelite över min haka. Jag måste täcka lite av ansiktet. De får verkligen inte se. Jag håller andan när jag går där. Blir yr. Vill bort. Ångrar att jag ens gick ut från första början. Jag kommer fram till affären. Är rädd för att göra bort mig. Dödsrädd att jag ska tappa någonting, välta någonting, ha med mig för lite pengar, eller vadsomhelst  - Så rädd för att göra bort mig. Och, det här har gjort att jag inte sätter mig i sådana situationer där jag kan göra bort mig.Vilket betyder att jag mest stannar hemma. Mitt trygga, fina hem där det inte spelar någon roll hur jag ser ut, eller hur jag är.

Allt det här har att göra med att jag är så in i helvete osäker på mig själv. Avskyr hur jag ser ut. Avskyr hur jag är. Vill inte. Kan inte. Bort, bort, bort. Försvinn. Jag har övertygat min hjärna att jag inte klarar av någonting. Jag är för dålig. Jag tvivlar på mig själv, jämt. Jag minns då jag var självsäker, och faktiskt kunde kolla på mig själv och se någonting fint. Här sitter jag, plus tjugofyra kilo senare och klarar inte av att gå utanför min lägenhet.

Ingen får se. Ingen får se. Ingen får se.

Ja, jag är med igen och tävlar hos Kan Dee, och såhär blev mitt tredje kollage. Såhär skulle jag själv vilja klä mig. Och jotack, jag vet att det är två slags "väskor" här. Men handväskan är väldigt liten, någonting man kan ha plånboken och mobilen i. Medans tygkassen är till för större saker. Okej, då har vi löst det, va.

Linne, jeans, skor och handväska – Topshop. Tygkasse – Kan Dee. Bälte, ringar – Chique.

Ja, jag är med igen och tävlar hos Kan Dee, och såhär blev mitt andra kollage. Såhär skulle jag själv vilja klä mig.

Halsband & solbrillor - Chique. Linne & tygkasse - Kan Dee. Kängor - Shock.
Halsduk - HM. Ring, örhängen & shorts - Topshop.

Ursäkta för ett sent svar, men här kommer det iallafall. Jag använder mig utav två foundations, och det är då Max Factor Facefinity Compact Foundation Porcelain 01 och Maybelline Dream Matte Mousse Foundation Ivory 010. Jag kan verkligen rekommendera dem, och de är inte särskilt dyra heller. Den första går på ungefär 150 kronor, och den andra på 130 kronor. Jag brukar oftast ha problem med att hitta rätt, då jag har oerhört ljus hy.

Men som jag sa, dessa funkar alldeles utmärkt.