Bloggtips!
Redhead.
Ja, så var man riktigt rödhårig igen, då! Gotta love it.
Come what may, i will love you until my dying day.
Jag älskar dig så.
Lördag alá Moathemoses.
Love.
Världens vackraste människa, och han är min. Åh.
Torsdag alá Moathemoses.
Onsdag alá Moathemoses.
Och, såhär spenderade jag ledigheten.
I believe whatever doesn't kill you simply makes you stranger.
Det är många som tror att jag skrivit fel på den tatueringen jag vill göra. För, egentligen så heter det ju I believe whatever doesnt' kill you simply makes you stronger. Det är alldeles riktigt. Men, i The Dark Knight så säger Heath Ledger I believe whatever doesn't kill you simply makes you stranger. Med andra ord, jag har skrivit precis rätt. Men, eftersom det är så många som påpekar det, så tänkte jag att jag lika gärna kunde förklara det, då.
Det finns två orsaker till varför jag vill tatuera in den meningen. Dels för att det är ifrån en favoritfilm, där det är Heaths första replik. Och det andra är, för att den är så, så sann. Jag har varit med om traumatiska händelser, och det ändrade min personlighet. Det har varit mycket förändringar och dumt, vilket gör att jag aldrig kommer vara normal, igen. Med det menar jag mycket med socialfobin, depressionen, allt kaos som har hänt under åren. Det har ju som, format mig.
Alltså, är man med om något tragiskt, så blir man aldrig riktigt sig själv, normal. Ja, ni kanske inte förstår. Men, för mig så är den meningen väldigt sann. Och den kommer inom en snar framtid, att pryda min kropp.
School's out for summer.
Nu har jag väl mer eller mindre, bestämt mig för vad jag ska ha på mig, på skolavslutningen om cirka två veckor. Jag har aldrig velat klä upp mig. För klär man upp sig, så syns man. Det är iallafall så det känns. Och som ni vet, så hatar jag att synas. Men, jag känner för att göra något nytt nu. Och imorgon ska jag leta efter dessa plagg här nere. I like it! Tänk er detta med ett par snygga leggins och en snygg frisyr. Jag tror nog att det kan bli bra det här. Jag måste bara våga.
Who says I can’t be free? From all of the things that I used to be.
Om sexton dagar så är det dags. Dags för mina vänner att ta studenten. Jag är så glad, och så stolt över dem. Mina fina esteter, och min prupp nere i sundsvall. Samtidigt, som jag är så avundsjuk. Jag kan inte hjälpa att tänka, att det skulle ha varit min tur med. Om allt hade gått enligt planerna, så skulle jag ha haft en studentmössa, och levt livet just nu. Så om sexton dagar kommer jag finnas där i bakgrunden, och bli motiverad till att själv stå där någon dag.
Jag har faktiskt letat efter balklänningar, och studentkläder. Även fast det är två år kvar. Men, det håller mig motiverad, så det är ju bara positivt. Jag hittade faktiskt en supersnygg klänning igår. Ingenting som jag skulle ha på mig, egentligen. Men när jag såg den, så var det kärlek direkt. Den är så fin. Och, det är det som är grejen. Den är fin, på henne. Jag skulle aldrig ta på mig den där, just nu. Men om jag blir smal, så kanske jag ändrar mig. Motiveringen!
Jag har faktiskt letat efter balklänningar, och studentkläder. Även fast det är två år kvar. Men, det håller mig motiverad, så det är ju bara positivt. Jag hittade faktiskt en supersnygg klänning igår. Ingenting som jag skulle ha på mig, egentligen. Men när jag såg den, så var det kärlek direkt. Den är så fin. Och, det är det som är grejen. Den är fin, på henne. Jag skulle aldrig ta på mig den där, just nu. Men om jag blir smal, så kanske jag ändrar mig. Motiveringen!
Bloggtips!
You're a picture, a image caught in time.
Så var det slut på ännu en helg, då. I fredags så åkte jag hem till strömsund, vilket var otroligt behövligt just nu. Det är ett så högt tempo i skolan nu, det blir alldeles för mäktigt. Så, att få komma hem, träffa släktingar, grilla, vara kring vänner, skratta, få varva ned och sluta tänka - det är bra för mig. Även att det är sjutton dagar kvar tills jag slutar skolan. Jag har inte riktigt fått in att jag faktiskt klarat ett helt år. Utan några tankar på att ens sluta. Go, Moa!
Iallafall, så sätter jag mig på en buss tillbaka till östersund om några timmar. Så, söndagen bjuder på massor utav film, god mat, glass, gossip girl, läxor, tvspel och världens finaste emil. Blir nog bra det här, ändå. Ciao!
Give me!
Drömmen känns längre bort än någonsin.
Jag tycker det är märkligt. Om man ser på dessa två bilder så ser jag ut som vem som helst. Inte alls så stor som jag säger att jag är. Jag ser normal ut. Det gör mig glad. Det är nog därför jag har hundratals såna här bilder. Min fina illusion. På ett sätt så blir jag lycklig av att titta på dem, för det är ju jag. Men, samtidigt blir jag alldeles galen, för. Det är inte på riktigt. Det har så mycket med vinklar att göra. Sträcka på sig, dra in. Jag ser ju inte ut sådär. Jag har precis tryckt i mig en chipspåse, på mindre än fem minuter. Och därmed känns drömmen längre bort än någonsin.
Fredag alá Moathemoses.
5 Kommentarer