Då var jag äntligen klar! Och då kanske ni undrar vad det är jag pratar om nu? Jo, det är som såhär att jag har en uppgift i skolan, där jag ska ge ett ansikte till en dikt. Och vi fick då dikten Älvkungen utav Johann Wolfgang von Goethe.
Och jag tänkte att ni kunde få läsa dikten, och sedan se bilderna jag gjorde till. Jag varnar er dock, den är lång;

"Vem rider så sent i stormens dån?
en fader det är med sin spöde son
och gossen har det så gott på hans arm
den känns så fast, och hans famn är varm

Min son, varför döljer du rädd din syn
älvkungen, far, där i skogens bryn
älvkungen med krona och släp du väl ser?
ett töcken, min son, och intet mer.

du väna barn, kom, följ mig åt
av mig får du lära mång lek och låt
av brokiga blommor står stranden full
min moder skall klä dig i skrudar av gull.

min far, min far, du hör väl ändå?
vad älvkungen lovar mig få
var lugn, var lugn, min älskade plit
i vissna löven susar det milt.

kom, fagra gosse, kom följ mig blott
mina döttrar vårda dig ömt och gott
mina döttrar de svinga i ring var natt
och vagga och söva dig i min skatt

min far, min far, du ser väl nog
älvkungens döttrar i dyster skog?
min son, min son, nu ser jag det gott
de gamla pilar skymta så grått

din fägring mig lockar, jag har dig så kär
jag tar dig med våld, om ej villig du är
min far, min far, han hårt mig tar
älvkungen gjort mig så illa, far.

sin häst han rysande sporrar i hast
och håller det kvidande barnet fast
sin gård omsider når han med nöd
då låg i hans armar gossen död."

Jag har haft sådan ångest, stress och frustration över detta. För jag har vetat precis hur jag vill ha det. Jag ville ju återskapa hela dikten, fast med en modern twist, så att säga. Visste precis vilka personer jag ville använda, osv.
Tillslut så började allting att lösa sig. Tommy skulle spela pappan och älvkungen. William skulle spela gossen. Sedan skulle mina vänner Frida, Carro och Lina spela de tre döttrarna. Så får man veta att det blev förhinder för Lina. Sedan så igår så fick jag veta att Tommy gjort sig illa i en bandymatch och fick sprickor på revbenen. Så, jag trodde verkligen att fotograferingen var körd. Hur fan skulle jag fixa det här, när läxan skulle vara inne om några dagar?

Som tur var, så hoppade min syster in som en utav döttrarna, och Tommy fick helt enkelt bita ihop, och vara med på fotograferingen så mycket som han klarade av. Och, här kommer då resultatet. Det finns vissa saker jag skulle vilja ändra och förbättra; MEN med tanke på att huvudpersonen har en skada, det var kallt och började bli mörkt ute och det blev byte av personer, så tyckte jag att vi klarade det ganska så bra ändå. Här får ni bilderna iallafall. och ni kan ju tänka på att jag inte gjort bilderna helt efter dikten. Jag försökte att göra en egen grej utav det. Så det finns ingen häst, krona eller så. För mig så handlar det om att pojken möter döden. Att han försöker kämpa emot. För jag har läst den "riktiga" berättelsen bakom dikten. Och det är att pojken har svår feber, och ser alla dessa saker då. Så jag har fotat pojkens möte med döden och vad det är han ser för någonting innan han möter sitt öde. Så, ni får mer än gärna berätta vad ni tycker.