This city is bringing me down.
Så var man hemma igen. Jag och min Emil åker nästan alltid hem på helgerna. Det har iallafall blivit så de fem-sex senaste gångerna. Jag kan förstå varför Emil vill vara här. Han gör alltid någonting när han är här. Är med sina vänner, träffar sin familj, mår bra. Men jag, jag mår inte bra här. Visst har även jag familj och vänner här. Jag träffar dem knappt dock. Så, så fort jag kommer hit så stänger jag in mig, och proppar i mig oerhörda mängder utav onyttigt. Idag var en sådan fredag.
Varje gång är det bråk. Varje gång är det dumt. Jag menar det när jag säger det; This city is bringing me down. Jag känner som nästan ingen koppling hit längre. Jag stannar hellre kvar i min fina lägenhet på Frösön och försöker klara av vardagen, än att misslyckas med den här hemma i Strömsund. Sådär, Moa. Nu vet du det tills nästa gång; Let Strömsund go.
Varje gång är det bråk. Varje gång är det dumt. Jag menar det när jag säger det; This city is bringing me down. Jag känner som nästan ingen koppling hit längre. Jag stannar hellre kvar i min fina lägenhet på Frösön och försöker klara av vardagen, än att misslyckas med den här hemma i Strömsund. Sådär, Moa. Nu vet du det tills nästa gång; Let Strömsund go.
Trackback
