Ingenting är värt det, när leva blivit rädsla.
Den här sommaren så har jag försökt varva ned, från det höga tempot i skolan. Jag har försökt ge mig ut i sociala sammanhang, vilket har varit festivaler med tusentals besökare. Och, det har gått hur bra som helst.
Men, då man får panikattacker i sitt hem. Det som ska föreställa min fristad. När jag får panikattacker då jag bara är någon kilometer hemifrån. När jag får panikattacker medans jag har det trevligt, och är kring folk jag känner mig trygg med. Det förstår jag inte. På loppet av två veckor, så har jag haft fem, sex stycken attacker, bara här hemma i Strömsund.
Jag blir orolig. Är rädd att det ska fortsätta när skolan börjar. Kan det inte bara sluta någongång. Åh. Hjärnspöken.
Men, då man får panikattacker i sitt hem. Det som ska föreställa min fristad. När jag får panikattacker då jag bara är någon kilometer hemifrån. När jag får panikattacker medans jag har det trevligt, och är kring folk jag känner mig trygg med. Det förstår jag inte. På loppet av två veckor, så har jag haft fem, sex stycken attacker, bara här hemma i Strömsund.
Jag blir orolig. Är rädd att det ska fortsätta när skolan börjar. Kan det inte bara sluta någongång. Åh. Hjärnspöken.
Postat av: linn
2011-08-07 @ 12:31:39
URL: http://lillalinnpinn.blogg.se/
Ofc, så tar vi oss igenom det hära tillsammans!<3
Postat av: Ema
2011-08-07 @ 23:47:30
URL: http://movingforthesakeofmotion.blogg.se/
det är så hemskt, för mig är det samma sak. tror att hjärnan omedvetet förknippar dåliga saker med ting i hemmet som gör att man får panikångest. jag oroar mig ständigt för att det ska komma när det som minst får komma, och då framkallar man det ju själv många ggr när man tänker så, usch.
Trackback
Postat av: linn
2011-08-07 @ 00:18:20
URL: http://lillalinnpinn.blogg.se/
DET ÄR EXAKT SAMMA SAK FÖR MIG! :O omg!
Förut fick jag ALDRIG attacker hemma för det var det enda stället där jag kände mig trygg och "visste" att jag inte skulle få attack. Men nu har jag också börjat fått attacker i mitt egna hem :o Det är jättemystiskt...
Det som funkar bäst då är faktiskt att prata med någon då. Prata sig igenom attacken som, "nu känner jag hur mitt hjärta slår fortare och jag får ont i magen, men om jag bara tar några djupa andetag så går det över om bara några sekunder"