Fick bli tre vinnare ikväll, and here they are. Kika in, för att se att det blev just du.
En ny chans kommer om några dagar. Grattis till vinnarna!

Då var det dags igen! Det enda du behöver göra, är att skriva att du är med. Sedan kan man såklart göra pluspoäng, såsom att gilla detta på bloglovin eller lägga till mig där. Men, det är inget måste. Jag drar två vinnare ikväll!

Så, anmäl er nu och ta del av mina läsare, wuh!

Avslutad.

Vi har börjat med ett projektarbete idag, och det skulle såklart vara en gruppövning. Och, man måste vara i klassrummet. Hur fan ska jag fixa det här? Jag klarar inte av de trånga utrymmena, som är fullproppade med okända ansikten. Jag har visserligen gått i klassen i ett år nu, men pågrund av den här fobin, så har jag hamnat utanför. Så ja, meningen okända ansikten går att använda. Det är konsekvenserna för att klara av det här.

Jag känner som ingen riktig mening med att lära känna människorna mer. Det känns som att de redan har en ganska så klar åsikt om mig. Jag har blivit den konstiga tjejen, som spenderar dagarna på en bänk. 
"Varför sitter hon inte i klassrummet? Gud, vad konstigt."  Människor och trånga utrymmen utgör ett hot, som jag är säker på, kommer att krossa mig. Rädslan är precis lika verklig och skrämmande som vilken rädsla som helst. Hur fan ska jag göra när jag tagit studenten? När jag ska börja söka jobb, eller universitetet? Jag kan inte gömma mig mer då.
Hur ska jag någonsin klara av att ha ett riktigt, och vanligt liv?

Varför ska det vara så in-i-helvete svårt för? Jag vill också kunna. Jag vill vara som alla andra. Varför är jag så konstig? Sådant snurrar runt i mina tankar dagligen. Jag vill att någon ska förstå.

Foto: Jag.
Modell: Kim.
Redigering: Carro.

Då var det gjort. Hejdå, min fina, fina Lucas.

  
Fick bli tre vinnare ikväll, and here they are. Kika in, för att se att det blev just du. En ny chans kommer imorgon.

Grattis!

Då var det dags igen! Det enda du behöver göra, är att skriva att du är med. Sedan kan man såklart göra pluspoäng, såsom att gilla detta på bloglovin eller lägga till mig där. Men, det är inget måste. Jag drar två vinnare ikväll!

Så, anmäl er nu och ta del av mina läsare, wuh!

Avslutad.

Då har man precis klarat av den första skoldagen. Jag kan väl inte direkt säga att det gick så bra. Jag har intalat mig själv att inte vara nervös, men mitt undermedvetna tar fram det ändå. Så, när det är cirka fem minuter kvar tills bussen kommer, så får jag så himla, himla ont i i kroppen. Vill inte, kan inte, de tankarna gick runt i huvudet på mig. Men, jag biter ihop, trots smärtan. Vi kommer fram till skolan, och jag har ingen som helst kraft för att gå in och sätta mig i klassrummet. Jag försökte inte ens. Jag hade redan klart i mitt huvud att jag ändå inte skulle klara av att vara där en längre tid. Så, jag satt utanför klassrummet, som vanligt. Jag hörde lärarna, och försökte höra så mycket som möjligt, genom väggarna. Efter trettio minuter så fick alla sluta, och då går jag in i klassrummet. När alla är borta, då går det bra. Jag träffar min mentor, och får alla papper man skulle ha. Försöker kika runt i klassrummet, då jag har chansen.

Sedan, lämnade jag byggnaden. Jag blir så besviken på mig själv. Varför kan jag inte? Varför ska det vara så jävla svårt att vara i klassrummet? Men, jag försöker tänka att bara jag är i skolan, och tar mig igenom dagen, på mitt sätt - det är det som räknas, va? Jag vill också kunna, åh.

  .
Fick bli tre vinnare ikväll, och här har vi dem. Allihopa är intressanta och jag fastnade som direkt för dem!
Kika in, för att se att det blev just du. En ny chans kommer om några dagar. Grattis!

 
 
  

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Då var det dags igen! Det enda du behöver göra, är att skriva att du är med. Sedan kan man såklart göra pluspoäng, såsom att gilla detta på bloglovin eller lägga till mig där. Men, det är inget måste. Jag drar två vinnare ikväll!

Så, anmäl er nu och ta del av mina läsare, wuh!

Avslutad.

Ja, då var jag väl mer eller mindre klar med mitt lilla fotoprojekt nu. Jag har hållt på sedan i juni, och kände att jag kunde ge er en liten redovisning. Det hela började när jag fotade min vän Frida. Jag tänkte på hur jävla fin hon var. Och, hur mycket hon betytt för mig genom åren. Och att det var en snygg bakgrund vi hade. Och hur jäkla fränt det skulle vara med flera människor att fota där. Och, på den vägen gick det.

Men, det allra bästa med den här uppgiften var, att jag vågade möta folk. Även fast det är folk jag bryr mig om, så har jag svårt för att vara social. Får lätt panik, och gömmer mig hellre. Men, med den här uppgiften så fick jag möta mina rädslor. Jag har haft ett högt tempo, och varit kring människor mest varje dag. Med andra ord, det här har varit en liten övning inför skolan med. Inför livet. Jag har fått träffa människor jag tycker om, skrattat, varit ute, fått göra någonting annat, ta mig an ledarrollen, varit social, osv. Och efter det här, så är jag alldeles hundra på att jag vill jobba som fotograf. Det här kommer jag använda mig utav i skolan, och framöver. 
Det här projektet förändrade mig. Jag vågar mer nu.

Jag har sammanlagt fotat sjutton människor på två månader. Jag hann tyvärr inte fota alla som jag ville. Så, det fattas ungefär sex stycken personer i det här projektet. Men, det återkommer jag med senare. Iallafall. Det är olika människor med samma bakgrund och redigering. And here is the final result, med motivering:

---

Vi kan börja med min älskade lilla mamma Katarina. Hon har funnits där för mig precis hela tiden, och det är tack vare henne som jag klarat mig. Man kan inte hitta en mer omtänksam och finare människa, än min lilla mamma. Och, jag älskar henne så, så mycket. Det finns ingen såsom du. Du är den allra bästa jag har. Tack för allt du gör.

Här har vi min pappa Thomas. Det här var nog den viktigaste fotograferingen för mig, då jag och pappa har en trasslig bakgrund. Nu börjar vi bli sams igen. Och gud, såsom jag saknat honom. Min älskade pappa. Du ska veta att jag älskar dig så, och det har jag alltid gjort. Trots allt, så kommer du alltid vara min förebild, och ledstjärna.

Här har vi min lillasyster Maja. Båda har vi ett riktigt humör, men när det verkligen gäller, så vet jag vart jag har henne. Och, det finns ingen som får mig att skratta så hårt, och länge som henne. Sail away sweet sister, sail across the sea, maybe you'll find somebody that will love you half as much as me. Jag älskar dig. 

Här har vi min älskade pojkvän, och sambo Emil. Kan inte ens räkna alla gånger han har fått pussla ihop mig, bit för bit. Att han klarat av tre år med mig, trots alla dumheter. Min bästa vän, pojkvän och stöd i livet. Utan dig skulle jag aldrig någonsin klara mig, och jag älskar dig till tusen, och alltid. Du är det bästa som någonsin hänt mig, mitt hjärta.

Här har vi min bästa vän Carro. Vi har känt varandra i tolv år nu, och hon är nog den som vet mest om mig. Hon förstår precis hur jag fungerar, och har varit ett sådant oerhört stöd igenom hela mitt liv. Går nog inte att hitta en fränare, vackrare eller bättre vän än min Crue. Oersättlig, och alldeles fantastisk är hon. Alltid, alltid du och jag!

Här har vi min fina vän Frida. Och hon har ett sätt att få hela min värld att snurra runt. Jag kan sitta hur länge som helst, och förundras över hur vacker hon är. Att jag har haft sådan tur i livet, att ha någon som henne. För, hon är utan tvekan en utav de allra viktigaste personerna, jag någonsin kommer att ha. En utav mina allra bästa vänner.

Här har vi min älskade Lina. Den här tjejen har hjälpt mig igenom så oerhört mycket, och varje gång jag träffar henne så känner jag ren jävla lycka. Tjejen är fantastisk, och kommer gå långt i livet, det vet jag. Finns få som henne, och jag är lycklig som fått lära känna det enda exemplaret. Finaste vännen, som jag älskar så. Tack för allt du gör.

Och här har vi Liss. Den här tjejens energi har tagit mig igenom mycket. Under en jobbig tid för cirka två år sedan, så var det bland annat vetskapen av att träffa Liss, som hjälpte mig igenom det. Jag hade lyckan att gå i samma klass som henne i ett år, och det är bland det bästa jag gjort. För jävlar i min själ, vad du gjort skillnad!

Här har vi Jenny. Har känt denna fantastiska tjej i ungefär fyra år nu. Varje gång vi träffats, så får man en lång kram, och en puss på kinden. Och just de där kramarna är så ovärderliga. Hon är inte rädd för att visa vad hon tycker, och hon får mig alltid att känna mig älskad. Hon har som ett sken runtomkring sig, och är helt enkelt en underbar person.

Här har vi min vän Kenny. Han har blivit en utav de viktigaste människorna jag har just nu. Det är nästan sjukt, vilket stöd han har varit för mig det senaste åren. Han vet om det mesta dumheter som försigår i mitt huvud, och jag vet att han alltid finns där för mig. Han betyder oerhört mycket för mig, och jag är så, så glad att jag har honom i mitt liv. 

Och, här har vi Kim. Jag och Kim har känt varandra i sjutton år nu, och hon är därmed min allra äldsta vän. Vi var oerhört bra vänner som små, och det har hållt i sig. Varje gång jag ser henne, så brister man ut i världens största leende, och jag mår som så bra i hennes närvaro. Hon får mig alltid att skratta, och är världens sötaste. 

Här har vi Madeleine. Jag har alltid vetat vem det varit, men det är nu det senaste året som hon blivit en vän till mig. Hon har alltid peppat mig, och sagt sådana fina saker om mig. Att jag ska hålla huvudet högt, våga vara mig själv. Vi träffades mycket i början av detta år, och det var sådana saker som gjorde att jag klarade av vårterminen så bra.

Här har vi Hanna. Jag hade turen att gå i samma klass som henne i tre år, och hennes energi smittade av sig på mig. Jag blev, och blir fortfarande så, så glad utav att se henne. Hon har en energi, och ett utseende som är häpnadsväckande. Oerhört vacker och charmig är hon. Hon och hennes kommentarer har hjälpt mig mycket.

Här har vi min morfar Bengt. Starkare och roligare människa får man leta efter. Han har varit med om mycket, och jag ser upp till honom. Han har alltid försökt funnits där för mig, och jag älskar honom för det. Världens bästa.   

Här har vi min faster Elenore. Även då hon bor alldeles för långt bort från mig, så vet jag vart jag har henne. Varje gång jag träffar henne, så smittar hennes glädje av sig på mig, och jag kan inte vara annat än lycklig kring henne. 
Hon är omtänksam, ödmjuk och så, så fin. Allting som jag själv vill vara. Finaste faster, som jag saknar. 

Här har vi min fina kusin Malin. Vi har mycket gemensamt, och särskilt då musik. Det är väl något som fört oss lite närmare varandra. Hon är en otroligt charmig, och talangfull människa, och det är så himla roligt att se henne utvecklas som människa. Jag är väldigt glad att jag får ha henne i mitt liv, och jag älskar henne, helt enkelt.  

Här har vi min kusin Mattias. Jag minns att som liten, så önskade jag så innerligt, att han var min bror. Han var min första bästa vän, och vi var oskiljaktiga som små. Hans namn var bland de första ord jag någonsin lärde mig. Nu har tiden gått, och vi är inte alls lika nära som då. Men, han är min kusin, och jag kommer alltid att älska honom.  

---

Gud, vad sentimental jag blev utav detta. Har varit nära att gråta flera gånger medans jag skrivit detta inlägg. Men, det här är iallafall mit slutresultat. Som jag sa, så fattas det ungefär sex stycken människor, och det är Linn, mormor, farmor, farfar, Oscar och Malin. Med dem så vore detta kompett, men jag kommer utöka det här då, då det finns tid. Men, jag är iallafall så oerhört nöjd. Jag älskar att det är olika människor, men med samma bakgrund och redigering. Tack så himla mycket, allihopa. Visst har jag fina modeller? Sådär. Vad tycker ni då?

 
Så, här har vi de värdiga vinnarna. Kika in, för att se att det blev just du. En ny chans kommer om några dagar.

Ja, igår så fotade jag alltså sex stycken fina människor, så det har blivit en hel del foto här på bloggen, då. 
Hursomhelst, så får ni lite Behind the Scenes från igår.