Idag fyller en av de viktigaste människorna i mitt liv, år. Grattis Frida, på artonårsdagen.

Åh, vad jag vill göra något med mitt hår! Här har vi längden och färgen som jag har just nu. Brunt och axellångt. Är inte så säker att jag vill ha kvar det så. Funderar på lite mörkare och löshår. Såsom jag hade förut. Eller att jag låter håret vila, sen gör jag det ljusare? Nej. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Det här var mest ett sådant där onödigt inlägg om att jag vill ha någon slags förändring, va.

Iallafall. Fredag! Kommer bli en lugn och fin kväll med mitt fina hjärta. Chips, idol och promenad. Super! Åh. Och påtal om ingenting! Så ska jag tatuera mig nu på lovet! Det här känns riktigt, riktigt bra faktiskt!

My day, so far. Tog precis en fin liten promenad med min prins, och handlade sådana där nödvändiga saker såsom ketchup och yoghurt. Allvarligt, har jag inte det i mitt kylskåp, så får jag panik. Åh. Men nu är vi bra igen. De där köpen gjorde dock så att jag blev pank. För nu ska jag leva på fem kronor de närmaste tio dagarna. Jag uppdaterar om hur det kommer gå, hehu! Men, det var det värt. Faktiskt.

Nu ska jag fortsätta sitta ohälsosamt mycket vid datorn. Jag tar tag i allt det där nödvändiga. Sen. Nångång.

Åh. Åhh. Jag vet, att Twilightfilmerna hade varit mycket bättre med dessa skådespelare, sådetså.  (Och förresten. Det blir något slags hack vid 0.47. Så, ha videon på 720p, hd) Ni förstår? Bra. Jag vet inte, det känns mer. Känslor. De visar mer! Och, när jag läste böckerna, så var det ungefär sådär jag hade tänkt mig.

Särskilt slutet av denna video. Så. Himla. Åh. Jag älskar det, helt enkelt. Precis vad jag tänkt mig. Ciao!

Nu ska jag ta upp någonting som gör mig så, så, så rasande. Nämligen att prata i telefon, smsa osv när man kör bil. I förrgår så satt jag och väntade på min buss till skolan. I loppet av femton minuter så ser jag säkerligen tio olika personer som antingen pratar i telefonen eller skriver ett sms. De här människorna kör väldigt fort. Jag blir rädd och så arg. Jag tittar på vägen, tittar efter människor. Tittar på vad som skulle kunna hända. Som tur är, så hände det ingenting. Just då. Men varje dag, så händer sådana här olyckor. Hela tiden. För en sådan otroligt onödig orsak. Är det värt att en människa, dör av ett sms eller telefonsamtal?

Så otroligt sjukt är det. Om jag åker någonstans med min familj, så förbjuder jag dem att prata i telefon. Jag vill ha förarens fulla koncentration, varför ska det vara så himlahimla svårt att förstå? Att jag vill färdas till en plats, helskinad. För, vet jag att om de pratar i telefon, då försämras den chansen. Jag räddar inte bara mig själv, utan alla i bilen, när jag säger ifrån. Tycker dock att folk borde förstå, vad de utsätter sig själva och andra för. Somsagt, var det där smset värt att skada och i värsta fall, döda en annan människa? Aldrig.

I förrgår åkte jag buss, igen. Jag åkte från Strömsund till Östersund, vilket är ungefär tio mil. Den första kvarten så pratar busschauffören i telefon. Jag blir livrädd. Som jag sa innan; Hela hans koncentration borde gå till att få de trettio människorna som satt i bussen, att komma hem säkert. Det är bara sunt förnuft. Jag såg precis på Oprah, där en kvinna förlorat sin man. Mannen hade cyklat hem från jobbet. Han blir påkörd av en kille, som satt och smsade, medans han körde. Föraren får fem år i fängelse, men kvinnan förlorar sin man föralltid. För ett sms. Jag blir så arg. Och så ledsen.

Prata inte i telefon, eller smsa, medans du kör.

Steve Lee. Åh. Gud kallar på sina änglar påtok för tidigt! Jag är så himlahimla glad att jag hann se dig. Du var
något utav det bästa jag upplevt. Din röst var otrolig. Och du och resten av Gotthard har hjälp mig så mycket.

Rest in Peace. I hope you found your piece of heaven. Love!