Den här helgen har varit så himlahimla ohälsosam. På fredagen så unnade jag mig en Ben & Jerry glass.
I lördags så unnade jag mig två chipspåsar och dipp. Igår så åt jag upp resterna. Hela tiden, så tänkte jag;
' men, jag har ju varit så duktig hela veckan, med träning, skola osv '. Vi börjar om, jag ska förklara.

I måndags så började jag hårdträna. Som jag nämnt flera tusen gånger nu, så har jag köpt en träningsdvd.
Och, i måndags så började jag träna regelbundet, alltså. Jag tränade upp emot tre timmar per dag. Och,
jag kändes mig så jävla stolt över mig själv. Att jag visst kunde. Det kändes bra, och det var roligt, helt enkelt!

Sådär fortsatte jag varje dag. Tre timmars träning per dag. Jag började äta frukost, skippade läsken, åt
varierade middagar, nyttigt. Jag kände en stor förändring i kroppen. Jag kände mig mycket lättare.
Så, blev det fredag. Helg. Och, i mitt huvud så betyder det fortfarande att man måste ha någonting att äta.
Helger betyder glass, chips, läsk, dipper, godis och snabbmat för mig. Det har det alltidalltid gjort. När jag
tagit allt som jag skulle köpa, så mådde jag så himlahimla dåligt. Jag hade så dåligt samvete. Men, det var
ju som jag alltid gjort. Ibland måste man få unna sig, sade jag. Fast att den meningen gjorde ont.

Direkt när jag kom hem, så åt jag upp min glass. Fort, fort, fort, så att den skulle försvinna. Det handlar
inte om att njuta utav någonting gott, längre. När jag var klar, så fick jag ångest. Det kändes som att
all träning jag gjort i veckan, var förgäves nu. Jag drack läsk, sedan somnade jag. När jag vaknade så var
jag fortfarande ledsen. Vad gör jag då? Jo, jag traskar iväg till affären, köper mina jävla chips och dipp med
läsk och går hem igen. Direkt när jag sätter foten innanför dörren, så börjar jag äta av chipsen. På några
minuter så är det ungefär hälften kvar av påsen. Åter igen; Det handlar inte om att njuta längre. Bara få bort
det. Så att det försvinner. Jag väntar några timmar, och de börjar bli kväll. Dags för dippen att komma fram.

Jag äter upp ungefär hälften, på en halvtimme. Sedan tror jag att jag ska spy. Jag ber mitt hjärta att slänga
chipspåsen och dippen. Han skyndar sig och gör det, innan jag hann ändra mig. Hela den kvällen gick till att
hålla sig för magen, eftersom det gjorde så himla ont. Jag somnade. Jag vaknar på söndagen, fortfarande
ledsen. Jag går till skafferiet för att hitta lunch. Då hittar jag den andra chipspåsen, som jag inte hunnit öppna
än. Emil sover fortfarande, och jag börjar äta. Magen säger ifrån, hela kroppen säger nej. Men jag äter ändå.

Tillslut så finns det ingenting kvar i påsen, eller något onyttigt i hela lägenheten för den delen heller. Känner
mig lite bättre till mods. Nu var det slut, och borta. Min mage gör uppror. Hela kroppen är ur balans.
Söndagen går mot sitt slut, och jag somnar. Så. Och, nu är det måndag. Jag vaknade, och det kändes
lite bättre. Ny vecka, nya möjligheter. Jag bestämde mig för att äta en flingtallrik, sedan träna lite.

Men, jag kände direkt, att kroppen kändes som.. Tung. Jag fick nästan ont direkt, och efter ungefär tio minuter
så stänger jag av dvdn. Det gjorde ont överallt. Min kropp är i obalans, helt enkelt. Och, jag är så himlahimla
arg på mig själv. Och, nu sitter jag här. Arg, trött, sliten med magsmärtor. Var det värt det, Moa? VAR DET?!